Blogg B: Etik i medierna

Andra blogguppgiften i journalistik A handlar om att vi som studenter ska reflektera om hur medierna agerar vid känsliga händelser. Utmaningen för medierna ligger främst i att avgöra vilka och hur detaljerade uppgifter som kan publiceras utan att etiska övertramp begås.  

Det här med etik i medierna är hela tiden en balansgång. Ifall en tidning döljer vissa uppgifter om personer vid publicering kan det å ena sidan uppfattas som att en tidning ”fegar” eller inte riktigt vågar ta ställning. Men å andra sidan, när en tidning väljer att publicera allt det har, utan att lägga fokus på vilka konsekvenser de kan få, kan den handlingen uppfattas som oetisk och oansvarig.

När sedan tidningen/mediet väl tar ställning, oavsett ifall det blir den första eller andra vägen, är det klokt att ha tänkt över handlingen noga. Backar man ur när kritiken kommer angående publiceringen förlorar man trovärdighet bland allmänheten. Står tidningen däremot upp för sin sak upplevs trovärdigheten större, även om kritiken är kanske är hård mot publiceringen. (Har ett misstag begåtts är det självklart en annan sak, men i allmänhet är det mer trovärdigt att stå upp för sitt agerande istället för att inte kunna motivera det).

Som redaktören Jon Fox (osäker på efternamnet) från tidningen QX säger i radioprogrammet Medierna, 2009-01-31: ”Det är svårt för tidningar som har en ansvarig utgivare. Dessa blir mer försiktiga och värderar faktauppgifter en gång extra till skillnad mot till exempel en blogg. På nya medier som bloggar finner allmänheten snabbt och enkelt den information de letar efter”. Han menar att den typen av information inte alltid behöver vara sann utan dessa nya medier/informationskanaler skapar större utrymme för spekulationer och egna slutsatser.

För tidningarna handlar det om en balansgång, allmänheten vill veta vad som har hänt så fort som möjligt samtidigt som tidningen vill vara säkra på det som publiceras. Ofta funkar det så att den informationskanalen som först är först med att berätta någonting ofta blir den kanalen som allmänheten utgår ifrån. Oavsett om informationen har säkra källor eller inte. En tidning som avvaktar en längre tid, sett ur allmänhetens ögon, för att dubbelkolla all fakta kan uppfattas feg och därför förlora sin trovärdighet till läsarna även fast tidningen gör allt för att få fram korrekta faktauppgifter.

Konkreta exempel från dagens samhälle

- När felaktig information sprids som löpande eld

Genom att i princip alla i dagens samhälle har tillgång till internet är det lätt för allmänheten att ta del av olika typer av information. Med tanke på att allt på internet inte alltid har säkra källor, mot till exempel en tryckt tidning, finns alltid risken att falska uppgifter snabbt börjar spridas.

Ett konkret exempel från något som berör det här hände för inte så längesen genom att en person efterlyste en saknad person på Facebook. Radioprogrammet ”Verkligheten i P3” tog upp den här händelsen i sitt program ”Simon is not missing”, 2013-02-14. Uppemot 20 000 människor tog del av information i gruppen och delade i sin tur med sig av informationen till sina vänner på det sociala nätverket. Informationen spreds snabbt och allt fler människor blev involverade i att en pojke var saknad, trodde de.Det ingen visste var att hela gruppen var fejkad. Personen som var nämd i gruppen var inte alls saknad. Det hela var bara falska rykten och uppgifter som någon ville läcka ut om Simon. Genom att porta den Simon och hans familj från gruppen gick det inte heller att stoppa gruppen utan den bara växte och växte. Det hela blev till slut ett polisärende som fortfarande är olöst.

Detta är ett konkret exempel på hur snabbt det går att sprida information på nätet, och hur lätt det är att falsk information sprids till allmänheten. Innebär den falska nyheten något som berör många är det högst troligt att den också får allt större spridning.

- Landslagsspelaren sätter ner foten mot journalistkåren

En annan vinkel av pressetik tar Henrik Larsson upp i sitt sommarprat (2011-07-02). Den gamle fotbollsspelaren uttrycker då sin stora besvikelse över presskårens agerande vid hans brors bortgång. Henrik själv spelade match då det inträffade, men hans familj valde att vänta med beskedet till efter matchen. Tidningarna däremot drog på stora rubriker om broders bortgång och gjorde det till ett stor nyhet. Henrik menar att publicitet om honom är det okej eftersom han just då var en landslagsspelare  Däremot har inte hans familj valt att vara en del av den publiciteten. Henrik nämner att han förstår att journalisterna arbetar för uppmärksamhet och för att locka läsare. Men den gången de gällde hans bortgångne bror anser han att journalistkåren gick för långt.

”Ni pissade i våra sår” säger han bland annat i sitt sommarprat, vilket man inte kan tolka som nått annat kritik och ett sätt att uttrycka sin stora besvikelse över tidningarnas agerande vid den händelsen. Vart var pressetiken och journalisternas moral den gången?