Blogg D – Elements of journalism

Samhällets krav på ökad tillgänglighet ger medierna möjligheter att vinna all större trovärdighet hos läsarna. Trovärdigheten kan ökas genom att medierna är aktiva på flera kanaler (som den nya medievärlden har skapat med sig) och på det sättet visar och står för sin profil bland olika målgrupper. Men som allt annat i livet är det här en svår balansgång. Att ha en sida eller profil på flera kanaler är väl bra i sig, men det blir inte bra ifall sidan/profilen förblir ouppdaterad eller inaktiv. Då sänks snarare trovärdigheten för den organisationen som står bakom den och dess uppdragsgivare. 

– Vi arbetar med att hela tiden vara aktiva och svara på frågeställningar som kommer till oss på sociala medier. Skulle vi inte svara i tid tror jag att de som är intresserade av oss skulle tappa sitt intresse rätt snabbt, berättar Joakim Gustafsson.  Han arbetar med sociala medier på en stor svensk myndighet.

Mina reflektioner återspeglas också av Martin Jönsson på Svenska Dagbladet som skriver om det här ämnet i artikeln ”Om journalistiken ska förnyas måste publiken få vara med”. I texten reflekterar han kring den nya medievärlden, den som man främst finner på internet. Han skriver bland annat att den nya medievärlden kan ses som ett potentiellt verktyg för att öka journalisternas trovärdighet och att den delen av branschen just bör ses som ett komplement till den traditionella medievärlden/nyhetsrapporteringen.

I boken ”The elements of journalism”, sida 53, står det följande om nyhetsbolagen och deras jobb för att arbeta neutralt, utan påverkan från andra aktörer:  ”It is the basis for why citizens believe in news organizations. It is the source of the organisations credibility”. (Det är grunden till varför medborgarna tror på nyhetsorganisationer. Det är källan till organisationers trovärdighet). Här tar de upp trovärdighet i en annan bemärkelse, men detta är också viktigt. Trovärdighet i de här fallet är att vara neutral i sin nyhetsrapportering , men trovärdighet i den nya journalismen kan alltså innebära att man är där läsarna befinner sig och att man är aktiv, det är i alla fall mina tankar kring detta.

För mig är sociala medier och andra nya kanaler ett steg mot ökad tillgänglighet som hela samhället verkar sträva efter, affärer har allt längre öppettider som ett exempel – varför ska då inte medierna verka dygnet runt? Det är just genom olika medier som människor oftast skapar sig en bild av omvärlden.  Därför är det också viktigt att medierna är lojala mot medborgarna, vilket det bland annat står i boken ”The elements of journalism” sida 52: ”Journalisms first loyalty is to citizen” (journalismens första lojalitet är till medborgarna).

Och om nu inte medierna skulle finnas på sociala medier skulle de inte heller verka för att nå upp till den här journalistiska principen, anser jag. 

Vissa kritiserar sociala medier för att de som skrivs där lätt kan undgå vissa grundläggande journalistiska principer såsom källkritik, pressetik och andra spelregler. För mig är detta något som ansvarig utgivare eller motsvarande får ansvara för. I mina ögon är till exempel en blogg på DN.se mer trovärdig ur ett pressetiskt perspektiv än en helt självstående blogg. Som läsare har jag då möjligheten att själv välja ifall jag vill läsa en blogg som kanske mer går efter journalismens ”spelregler” eller ifall jag vill läsa en självständig blogg som kanske inte följer ”spelreglerna” lika mycket.

I mina ögon ska inte den nya journalistikens kanaler användas för samma sak som traditionell nyhetsrapportering, den nya journalistikens kanaler är mer självständiga eller separata från den vanliga journalistiken. Ett forum där skribenten kan sväva ut och ta mindre hänsyn för skrivregler och liknande.  Sedan beror detta på också – är det en organisations sida/motsvarande eller en egen persons namn som står för ordet? Är det i eget namn kan man sväva ut – annars bör tankarna och åsikterna mer spegla organisationens tankar.

Någon som reflekterar kring utmaningarna med den nya medievärlden och speciellt sociala medier är Per Schlingmann. I artikel ”Sociala medier är en utmaning”. på dagensmedia.se säger han följande: 

"Sociala medier innebär utmaningar. De erbjuder en kanal bredvid medierna, så det är lättare att nå ut till de egna, men också svårt att kontrollera budskapet" 

Därför är närvaron vid sociala medier viktig, precis som jag nämnde tidigare i här i texten. Utan närvaro kan det spridas felaktiga budskap som i längden leder till minskad trovärdighet.

Samtidigt som man kan se utmaningar med sociala medier kan man naturligtvis se vilka förbättringar/möjligheter den nya medievärlden skapar. Nu har journalisterna lätt att följa vad publiken suktar efter. De journalister som agerar och har en påverkande roll i de traditionella medierna håller sig uppdaterade på sociala medier för att kunna beröra med aktuella och relevanta ämnen när de väl publicerar sina texter – oavsett om det är via traditionell journalistik eller via någon ny kanal. Och varför skulle inte medieorganisationerna vilja följa vad medborgarna gör ute på internet? Det är ju medborgarna som är deras konsumenter och det är deras efterfrågan som bestämmer lite av agendan, eller vad som har högst nyhetsvärde för tillfället.

Sammanfattning 

Det nya mediesamhället behöver alltså inte försämra kvalitén på journalistiken, i mina ögon öppnas det istället upp flera möjligheter genom detta. ”Den nya journalistiken” gör att en journalist kan nå ut till fler målgrupper, kanske till och med till sådana målgrupper som inte alls berördes av det journalistiska arbetet förut men som nu har fått en kanal till att upptäcka det spännande mediesamhället? 

För mig står den nya medievärlden för nya möjligheter och utmaningar, inte problem och svårigheter.

Blogg C, ”New journalism”

Boken ”El choco” är en berättelse, likt en självbiografi om mannen Jonas Andersson. Det är journalisten Markus Lutteman som skrivit boken. Bakgrunden är att han som journalist skulle göra ett vanligt reportage om Jonas men fastnade så mycket för hela storyn så att skrivandet slutade med en bok istället.

Boken är, enligt min uppfattning, ett bra exempel på när skribenten har använt sig att tekniken som begreppet ”New journalism” står för. I det här fallet innebär det att skribenten väljer att gå ifrån de ”normala” journalistiska ramarna för att kunna beskriva hela berättelsen om Jonas Anderssons tid i ett av världens mest ökända fängelser. Hade det varit en vanlig nyhetsartikel eller liknande text i en tidning hade inte texten sett ut på samma sätt som i den nu gör i boken. Genom att låta storyn få en helt egen bok blir storyn mer än ett reportage, det blir det istället en berättelse.

Det jag saknar ibland under min läsning, när detaljerna är väldigt beskrivande, är att få reda på vem som är källan till uppgifterna. Det hade stärkt mitt förtroende till boken ifall källhänvisningarna varit tydligare. I och för sig finns flera källhänvisningar i slutet, men när man är mitt i boken är det inte så relevant att börja bläddra till de sista sidorna. Kanske skulle det kunnat funka med någon kort form av källhänvisning i slutet av varje kapitel, eller bara vanliga fotnoter på vissa ställen i texten.

Det är just det jag nämner här angående källor som kanske är nackdelen med den här typen av texter/böcker. Är läsaren väldigt kritisk till innehållet är det svårt att tro på allt som står om inte källhänvisningarna är tydliga.

Samtidigt måste jag säga att jag tycker att den här tekniken är ett av de finaste arbetssätten för en skribent. Läsaren får ta del av små detaljer, de får chansen att verkligen få grotta ner sig i ett ämne samtidigt som journalisten får möjlighet till att ge de små detaljerna stor plats i sin text. Just därför vill jag uppmärksamma två tidskrifter som i många av sina texter tangerar begreppet ”New journalism”. Tidskrifterna Filter och Offside som i varje nummer innefattar två till tre reportage på ett dussintal sidor där de små berättelserna får stort utrymme. Reportage där jag som läsare verkligen får chansen att grotta ner mig i ett ämne.

Som ni säkert förstår så gillar jag begreppet, eller skrivstilen eller tekniken ”New journalism” eller vad vi nu ska kalla det. Den traditionella journaliststilen kan ibland vara för stolpig för mig. Jag gillar när skribenten svävar ut lite mer i sina texter. Som i ett reportage på tio-tolv sidor. Då får jag som läsare möjlighet att grotta in mig i ämnet och journalisten får chansen att ge de små berättelserna stort utrymme.

Det är just därför jag blir som ett barn på julafton när tidskrifterna Filter och Offside dimper ner i min brevlåda. 

Blogg B: Etik i medierna

Andra blogguppgiften i journalistik A handlar om att vi som studenter ska reflektera om hur medierna agerar vid känsliga händelser. Utmaningen för medierna ligger främst i att avgöra vilka och hur detaljerade uppgifter som kan publiceras utan att etiska övertramp begås.  

Det här med etik i medierna är hela tiden en balansgång. Ifall en tidning döljer vissa uppgifter om personer vid publicering kan det å ena sidan uppfattas som att en tidning ”fegar” eller inte riktigt vågar ta ställning. Men å andra sidan, när en tidning väljer att publicera allt det har, utan att lägga fokus på vilka konsekvenser de kan få, kan den handlingen uppfattas som oetisk och oansvarig.

När sedan tidningen/mediet väl tar ställning, oavsett ifall det blir den första eller andra vägen, är det klokt att ha tänkt över handlingen noga. Backar man ur när kritiken kommer angående publiceringen förlorar man trovärdighet bland allmänheten. Står tidningen däremot upp för sin sak upplevs trovärdigheten större, även om kritiken är kanske är hård mot publiceringen. (Har ett misstag begåtts är det självklart en annan sak, men i allmänhet är det mer trovärdigt att stå upp för sitt agerande istället för att inte kunna motivera det).

Som redaktören Jon Fox (osäker på efternamnet) från tidningen QX säger i radioprogrammet Medierna, 2009-01-31: ”Det är svårt för tidningar som har en ansvarig utgivare. Dessa blir mer försiktiga och värderar faktauppgifter en gång extra till skillnad mot till exempel en blogg. På nya medier som bloggar finner allmänheten snabbt och enkelt den information de letar efter”. Han menar att den typen av information inte alltid behöver vara sann utan dessa nya medier/informationskanaler skapar större utrymme för spekulationer och egna slutsatser.

För tidningarna handlar det om en balansgång, allmänheten vill veta vad som har hänt så fort som möjligt samtidigt som tidningen vill vara säkra på det som publiceras. Ofta funkar det så att den informationskanalen som först är först med att berätta någonting ofta blir den kanalen som allmänheten utgår ifrån. Oavsett om informationen har säkra källor eller inte. En tidning som avvaktar en längre tid, sett ur allmänhetens ögon, för att dubbelkolla all fakta kan uppfattas feg och därför förlora sin trovärdighet till läsarna även fast tidningen gör allt för att få fram korrekta faktauppgifter.

Konkreta exempel från dagens samhälle

- När felaktig information sprids som löpande eld

Genom att i princip alla i dagens samhälle har tillgång till internet är det lätt för allmänheten att ta del av olika typer av information. Med tanke på att allt på internet inte alltid har säkra källor, mot till exempel en tryckt tidning, finns alltid risken att falska uppgifter snabbt börjar spridas.

Ett konkret exempel från något som berör det här hände för inte så längesen genom att en person efterlyste en saknad person på Facebook. Radioprogrammet ”Verkligheten i P3” tog upp den här händelsen i sitt program ”Simon is not missing”, 2013-02-14. Uppemot 20 000 människor tog del av information i gruppen och delade i sin tur med sig av informationen till sina vänner på det sociala nätverket. Informationen spreds snabbt och allt fler människor blev involverade i att en pojke var saknad, trodde de.Det ingen visste var att hela gruppen var fejkad. Personen som var nämd i gruppen var inte alls saknad. Det hela var bara falska rykten och uppgifter som någon ville läcka ut om Simon. Genom att porta den Simon och hans familj från gruppen gick det inte heller att stoppa gruppen utan den bara växte och växte. Det hela blev till slut ett polisärende som fortfarande är olöst.

Detta är ett konkret exempel på hur snabbt det går att sprida information på nätet, och hur lätt det är att falsk information sprids till allmänheten. Innebär den falska nyheten något som berör många är det högst troligt att den också får allt större spridning.

- Landslagsspelaren sätter ner foten mot journalistkåren

En annan vinkel av pressetik tar Henrik Larsson upp i sitt sommarprat (2011-07-02). Den gamle fotbollsspelaren uttrycker då sin stora besvikelse över presskårens agerande vid hans brors bortgång. Henrik själv spelade match då det inträffade, men hans familj valde att vänta med beskedet till efter matchen. Tidningarna däremot drog på stora rubriker om broders bortgång och gjorde det till ett stor nyhet. Henrik menar att publicitet om honom är det okej eftersom han just då var en landslagsspelare  Däremot har inte hans familj valt att vara en del av den publiciteten. Henrik nämner att han förstår att journalisterna arbetar för uppmärksamhet och för att locka läsare. Men den gången de gällde hans bortgångne bror anser han att journalistkåren gick för långt.

”Ni pissade i våra sår” säger han bland annat i sitt sommarprat, vilket man inte kan tolka som nått annat kritik och ett sätt att uttrycka sin stora besvikelse över tidningarnas agerande vid den händelsen. Vart var pressetiken och journalisternas moral den gången?

Blogg A: Nyhetsvärdering. 

Under veckan som gått har jag haft till uppgift att bevaka och reflektera kring nyheter och dess nyhetsvärde i svenska medier. Min bevakning resulterade i ett urval på två nyheter: En från Sportbladet och en från Stockholmssidan på DN (Dagens Nyheter).

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/spanien/article16219480.aba

Världens bäste fotbollsspelare, Lionel Messi, har fått ett eget ord uppkallat efter sig. Zlatan var först ut i den svenska nyordlistan och nu har även Messi fått ett eget ord i den spanska ordlistan efter sina prestationer på fotbollsplanen. Det spanska ordet ” inmessionante” finns i den spanska ordboken, som ges ut av Santillana. Ordet defineras på två olika sätt:
1. Det perfekta sättet att spela fotboll, en obegränsad kapacitet för självförbättring.
2. Beskriver den bästa spelaren genom alla tider.

Nyhetsvärdet: Den här nyheten har sitt nyhetsvärde i att både världens bäste fotbollsspelare – Messi och sveriges bäste – Zlatan redan är nämnda i ingressen. Två personer som Sportbladets läsare värderar högt, kanske allra högst, när de bläddrar igenom tidningen. Dessutom är nyheten aktuell eftersom de stora dagstidningarna i Sverige uppmärksammade, med flera artiklar, när ”zlatanera” blev erkänt av svenska Språkrådets nyordslista.

Enligt kompass .se uppfyller nyheten flera av kriterierna för ett högt nyhetsvärde:
• Nyheten berättar om något som är överraskande eller ovanligt
• Nyheten handlar om någon "offentlig person"
• Intresserar många

http://www.dn.se/sthlm/priset-for-nya-hornstull-350000-kronor

Den här nyheten handlar om en PR-kampanj för tunnelbanestationen i Hornstull. Under flera dagar har nyheten legat på förstasidan på DN.se:s sida om Stockholm. Kampanjen har främst bestått av nya skyltar för tunnelbaneingångarna – till en kostnad av sammanlagt 350 000 kr. Enligt SL ska kampanjen uppmärksamma resenärerna om att renovationen av Hornstulls station är klar. Skribenten kritiserar inte syftet, utan kritiken är mot användningen av skattepengar eftersom cirka hälften av SL:s totala verksamhet finansieras av just skatter.

Nyhetsvärdet: Cirka 700 000 personer reser med SL varje dag, enligt deras hemsida, och därför är nyhetsvärdet högt för den här händelsen – den berör många. Nyheten är ett exempel på när närhetsprincipen gör så att nyhetsvärdet är högt under en lite längre tid. Därför har "puffen" legat på högt upp bland stockholmsnyheterna under flera dagar på DN.se

Det går också att tänka ett steg längre i den här frågan – vad kunde dessa 350 000 kronor ha använts till istället? Den frågan skulle till exempel kunna funka som en ”enkät-fråga” till några personer. Enkätensvaren skulle sedan ha kunnat publiceras tillsammans med artikeln.

Det som också är värt att nämna är att nyheten berör en av journalistikens huvuduppgifter – att skapa debatt. Nyttjandet av skattepengar är ett ständigt återkommande ämne när medier granskar de svenska samhället.

Enligt kompass .se uppfyller nyheten flera av kriterierna för ett högt nyhetsvärde:
• Aktuell
• Intressera många
• Inträffa nära (högt nyhetsvärde bland stockholmsnyheterna)